.. sitter ute på verandan och lyssnar på lars winnerbäck, de här är ett inlägg många av er kommer sluta läsa efter ett tag, för att dom inte orkar bry sig. Men jag sitter och funderar.. Och har kommit fram till att jag låter som en tråkig person, jag är ensam ganska ofta, och är oftast sur, och tar inte chansen att säga något när jag får den. Men jag är inte så sur, och ensam som de låter som, jag har många vänner, men ibland är de skönt att vara ensam. Bara för att jag låter som en sur person.. är de bara för att jag tar upp de när jag är sur, för att jag vill prata om de, jag skriver också när jag är glad. Men de folk mest tänker på är när man är sur och ledsen så de är de som fastnar i deras huvuden och därför låter jag förmodligen som en tråkig person när man ''skriver'' med mig. Visst jag är sur ganska ofta. De är mycket som händer i en tonårings värld.. De är puberteten. Och att man börjar ''förstå'' saker bättre, förut har man varit blind. Eller hur jag ska utrycka de, nu ser jag om folk inte vill vara med mig, även fast dom säger något annat, man börjar förstå varför saker händer, och varför inte saker händer. Lars winnerbäck är verkligen en sån person man kan lyssna på i alla tillfällen, om man är glad, ledsen, arg, och lycklig. Han gör alltid en glad. Aja, de var de jag hade och säga.. Jag vet inte om ni förstår, eller ens läste så här långt, men de skiter jag i. Jag ville bara skriva av mig lite..